Mycket att göra

Sedan första basgruppsmöte har det gatt en vecka och alla har mycket att göra. Mariela och Simon (musik) tränar pa nicaraquanska latar och lär ut svenska, skriver musik och latar till showen.
Adam, Elvira och Cecilia (dansare) började med att ha dansklasser, och visade för nicaraguaner olika dansstilar som de dansar. Vi fick ocksa se och prova pa salsa, bachata och merenge. Nu gör de tillsammans med Linda och nicaraquaner koreografi till showen. Vi har kommit langt men det finns fortfarande mycket att göra.
Evelina, Sandra och Emelie funderar mycket pa hur danskläderna ska se ut och idag akte de till Masaya för att handla tyg och börja sy.

Darja

UTFLYKT

Lördag och söndag har ägnats åt utflykt till diverse sevärdheter som marknaden i Masaya, den koloniala staden Granada, ögruppen i Nicaraguasjön och i synnerhet Laguna de Apoyo. Vi var trettio personer som låg över där på "Abuela" (mor- eller farmor), ett perfekt ställe för att samla ungdomarna och stimulera vänskapen över nations- och kulturgränserna. Nästa helg då vi skall åka till norra delen av Nicaragua, skall vi bli bättre på att koordinera aktiviterna så att det inte blir så mycket väntan på mat, transporter etcetera. Vi kan konstatera att vi har tåliga ungdomar på Angered & CECIM.

Poesi

Det var synd att vi inte visste om att poesifestivalen i Granada var så rolig och stor, då hade vi besökt den tillsammans med alla studerande, nu var det endast Nora och Nathalie som fick privilegiet Vi var där med tre nicaraguanska vänner, varav en av dem inte hade sett festivalen förrut. Jag tror att han också blev imponerad. Poeterna som deltog kom från Guatemala, England, Kina, Nicaragua med flera länder.

Mats

Varmt varmt varmt

Utbytesresenärerna kom fram väl! Visserligen en dag sent men resan gick bra och stoppet i London var ganska trevligt och vi fick tid att lära känna varandra lite bättre. Igar bjöds vi pa välkomstfest med bade dans- och musikframträdanden. Även vara elever deltog pa scen och gjorde mycket bra ifran sig med imponerande uppträdanden.

Idag har eleverna haft sitt första basgruppsmöte med de nicaraguanska eleverna och man har tillsammans brainstormat och diskuterat fram tema och motiv för föreställningen som de ska planera tillsammans. Om en stund aker vi in till Managua för att träffa de andra angeredseleverna som arbetar pa Espacio Abierto.

Alla elever mar mycket bra även om de tycker det är oerhört varmt! Det gar at mycket vatten...

Hasta luego!

Under helgen åkte jag och Katarina Wesström till San Nicolás de Oriente utanför Estelí. Det var kanske sista gången i vårt liv som vi gjorde det här besöket. Det kostar nämligen på att vandra uppför bergssluttningar i trettiofem graders värme, som dessutom mest består av småstenar som gör vägen halkig och farlig. Vårt mål var Havillas, en plats som består av små bondgårdar utspridda i raviner och på kullar. Inte en enda plan yta går att se så långt som ögat kan se. Här finns varken vägar och elektricitet. Det tar baren en halvtimme att gå till skolan och för att komma till San Nicolás, där det finns läkare och affärer, behöver en van gångare tre timmar på sig.
Vi är där för att träffa Epifania och hennes familj, en kvinna som vi lärde känna 1996 när vi påbörjade det som sedan kom att kallas Nicaraguaprojektet på Angeredsgymnasiet. Hon var en av eleverna på den första sömnadskursen vi höll 1996. Projektet skänkte henne sedan en symaskin och hon höll sedan i sin tur kurser för andra kvinnor i Havillas. Genom en biståndsgrupp på VOLVO personvagnar, kunde vi senare också skänka hennes familj en solpanel för att kunna få energi till tre glödlampor.
Epifania som är 49 år har åtta barn och sex barnbarn. Flera av barnen bor fortfarande kvar hemma och två av dem delar samma hus fast att de själva har både make och barn. Totalt är de tolv personer som bor där. Epifanias make och flera andra i familjen arbetar tillfälligt i El Salvador inom jordbruket för att klara försörjningen av dem där hemma.
Trots fattigdom och avsaknaden av all infrastruktur, har alla barnen gått i skolan och en av dem skall till och med utbilda sig till veterinär. Det som imponerade på oss 1996 var att Epifania gick fram och tillbaka varje dag under tre veckor för att delta på sömnadskursen. Så stor var kunskapstörsten att denna småbarnsmamma (den yngsta var bebis vid tillfället) gick till fots i sex timmar för att vara med. År 2001 kunde samma projekt bjuda in tre från San Nicolás, varav en av dem var Fransisca, Epifanias äldsta dotter till Göteborg för en tre veckors utbildning i bland annat sömnad.

En bit pa vag...

Nu har den andra gruppen kommit lite narmare Nicaragua. Tyvarr var planet forsenat fran Goteborg pa grund av att besattningen var tvungen att sova ut efter en sen kvall pa jobbet.. Nar vi val fick ga ombord upptackte de att vattnet frusit i ledningarna pa planet eftersom de glomt att tomma vattnet kvallen innan. Vi blev da annu senare.. Nar vi kom till London hade vi fortfarande en timme pa oss att hinna till den andra gaten, men vi behovde inte skynda oss for vi skulle anda inte fa aka med, eftersom bagaget inte skulle hinna lastas om enligt personalen. De bokade istallet om oss till motsvarande flyg imorgon.

Vi ar alltsa kvar i London och har atit middag pa hotellet. Imorgon fortsatter vi var vag mot Nicaragua och vara kollegor och skolkamrater. Hoppas ni dar borta vill komma och hamta oss i Managua...

Sadelmakeri

Vi var i dag i väg till sadelmakeri i Masaya, en hel gata där alla var beroende av hantverket. Det skulle visst vara en enda familj som utövade det här yrket. Det är inget man lär sig i en handvändning, inte ens under en treårig gymnasiekurs. De verkade kunna göra vilken typ av sadlar som helst, till åsnor, fullblod, "blandhästar" etcetera.

Vi passade på att åka till Laguna de Apoyo för att försäkra oss om rum när alla från Angered skall åka dit med de nicaraguanska utbytarna. Om tio dagar skall vi plaska omkring i sjön.

Nathalie försöker lära sig att brodera på bilden. Hennes handledare och tillfälliga mamma, Cristina instruerar henne.

Badmössa

I dag har flickorna i Managua varit större delen av dagen på ESPACIO ABIERTO. Kajsa & Frida höll i inledande lektioner för en handfull antal dansare. De jobbade intensivt utan avbrott i nästan två timmar. Victoria & Anna tittade på och planerade vilka danskläder de skall sy till gruppen. Det kom som en överraskning att Kajsa & Frida också skall delta med en eftermiddagsgrupp.

Vi åkte sent på eftermiddagen till "Barracuda", militärens simbassäng och stressade av i våra nyinköpta badkrukor. Tyvärr finns inga bilder på denna huvudbonad.

På plats

Så har nu alla kommit på plats till sina familjer och ätit sig igenom den första dagen med "Gallo pinto" och det verkar som alla tycker att det är okey och att det smakar bättre än vad man hade trott.

Nora, Ann - Britt och Nathalie bekantar sig med parken i Masaya, för flickorna kommer nog att tillbringa en hel del tid där eftersom de bor bara ett stenkast därifrån.

Nu har alla inhandlat sin egen mobil á 17 US dollar, det känns tryggt. Kvällen avslutades hemma hos Emelda där Kajsa och Frida hade problem med att få upp myggnätet och till slut tvangs att ge upp, då nätet inte var gjort för en dubbelsäng. Med en extra stark fläkt skall de nog lyckas hålla borta de törstiga myggorna. Efter försöket gick vi ut och åt, vad tror du; "Gallo pinto".