Politik

Detta är det gamla presidentpalatset från Somoza perioden med utsikt över torget i León och den väldiga katedralen i fonden.

I dag åkte jag taxi från en del av Managua till en annan del, en resa som tog trettiominuter och under hela resan pratade chauffören politik. Mellan vart varannat ord kom svordomarna för att beskriva vilken usel och till och med kriminell regering som landet begåvats med. Ortega drog sig inte för att beordra mord för att uppnå sina politiska syften. Sedan steg en yngre man i bilen och han hummade hela tiden med taxiföraren. Det var aldrig obehagligt, men ett sådant totalt misstroende mot landets president. Jag försökte att ta upp positiva saker regeringen har gjort för de fattiga, som till "Hambre cero", men det möttes med tystnad.

I förrgår var jag på besök hos en starkt sandinistsympatiserande familj, samma starka vilja att prata politik och problem med att se saker och ting ur mer än ett perspektiv, i stället är allt antingen svart eller vitt.

I dag träffade jag äntligen min väninna Pia med barn (Neo & Aina) och pojkvännen Patrik. De hade blivit fast i Houston i tre dagar på grund av kylan i Europa, eller skall man hellre säga oförmågan att fatta att vi européer faktiskt bor på breddgrader där det inte är helt otroligt att det snöar i december.

Penitas

Inte visste jag att det fanns krokodiler här på Stillhavskusten, men nu vet jag det. Inte de allra största, men ändå en krokodil. De finns inne i lagunen som man kan nå med båt.

Penitas har utvecklats mycket det senaste halvåret, nya hotell och barer för backpackers. Prisvärt och tyvärr alltför lite folk för att få fart på affärerna.

mellandagarna

Här är jag tillsammans med Gloria Bacon, kvinnan från Atlantkusten som på 1980-talet intrucerade den moderna dansen i Nicaragua. På hennes kontor hänger häftiga foton från denna period när hon och andra dansare upträdde med något modernt för de inkallade soldaterna.

Nu driver hon Espacio abierto, en dansskola och scen för fria grupper (de är för övrigt de enda som finns). Det finns nio dansare (män och kvinnor) som övar både klassskt och modernt varje vardag från 9 - 12.30.

Här är familjen Carcache i "cumarca" Cuajachillo Uno. Jag känner José Luis som var i Sverige på utbyte för 1,5 år sedan. Han står längst bak till vänster. Hela familjen bor lite utanför Ciudad Sandino i ett kvarter som varken är stad eller landsbygd. Nästan alla familjerna där är hans släktingar. När han bodde hemma hos mig pratade han så varmt om sin mamma och hembygden att det hade blivit ett måste att besöka honom. Oturligt nog hade de förberett mat till mig, men då jag varit ordentligt magsjuk sedan den 21/12, vågade jag inte tacka ja.

På bilden finns mamma, pappa, bror, syster, yngre okända släktingar och så de två brorsbarnen, tvillingarna Brandon och Bryan.

Juldagen

Här i Managua är det mer jul än vad man skulle kunna tänka sig på dessa breddgrader. Huvudgatorna blinkar och tindrar i en omfattning som slår det juliga Liseberg med tio hästlängder. Den allra minsta lilla palmplanta har fått ett täcke av olikfärgade smålampor, som pulserar nervrotiskt. Faktiskt är det ganska vackert, men absurt då människor intill bor i de allra mest primitiva plasttält, bland annat dessa offer för giftskandalen "Nemagon".

Hela sträckan från Plaza Inter till Malecón är upplyst av tiotusentals småljus, kantad av julkrubbor i mänsklig storlek, från vilka de strömmar religiös julmusik och under permanant polisbevakning. Till och med framför den välkända revolutionsstatyn har myndigheterna placerat en krubba.

De flesta jag talar med tycker att det är fint, men faktiskt var det i går en taxichaufför som tillhörde en sekt som är en blandning av kristendom och judendom och som ansåg att det hade varit bättre om regeringen i stället hade skapat riktiga jobb.

KVINNOR & ABORT I NICARAGUA
Föredrag av Argentina Espinoza
6 december kl. 17.20
Vi träffas utanför handelshögskolan entré
Åker du från Angered går du av på hållplatsen
Haga kyrkan.