Det känns som att Stockholmskravallerna inte skall få avläggare i Göteborg, kanske för att organiseringen är bättre här - något som Ove Sernherde tog upp i GP 25 maj 2013. Egentligen är det konstigt eftersom det bör finnas relativt lika många vinddrivna ungomsexistenser här som i Stockholms förorter, eller till och med fler här.
Tyvärr har jag ett stort antal elever som inte får ett fullständigt gymnasiebetyg när de "tar studenten" den 30 maj och i vissa fall har de inte ens klart med grundskolekurserna. Jag funderar på om dessa eruptioner av aggressioner och förstörelselusta sammanfaller med att skolan slutar och det står klart för var och en att ytterligare ett misslyckande har inkasserats, dessutom att sommaren står för dörren med sysslolöshet, apati och långtråkighet. Det finns säkerligen också andra skäl till underklassens frustration exploderar, att något symboliskt har föregått det hela, kriminella som utnyttjar de unga etcetera. Att det blir polisstationer och skolor som i första hand attackeras har att göra med att det inte finns så många andra "representanter" för majoritetssamhället ute i förorterna, men det finns säkerligen också en symbolik i valet av skolan då det verkar vara ungdomar med ofullständig utbildning som är mest aktiva.
Vad jag förstår har tidigare upplopp lett till att de politiskt ansvariga har svarat med sociala insatser på bred front, till exempel i Backa, vilket betyder att våldet och förstörelsen har lönat sig för de aktuella ungdomarna (under förutsättning att de inte blir dömda), liksom andra i området och för kommande generationer. Det är ju inte en utveckling vi vill ha, därför är allt förebyggande arbete en investering för framtiden, både för den enskilde och samhället.
